Legenden om hur T.A.F började

Året var 1873. Borås var en stad i ständig utveckling. Textilindustrin blomstrade, järnvägen hade nyligen byggts ut, och en ny era av tekniska framsteg låg framför stadens invånare. På Sven Eriksonsgymnasiet var framtidens ingenjörer i full gång med att forma framtiden, och längst fram i utvecklingen stod Telesektionen – en grupp teknister som just då var fullt upptagna med att installera stadens allra första telefonledningar.

​

Även om tekniken var ny och oprövad, fanns det redan en vision om att en dag kunna kommunicera från ena sidan av Borås till den andra utan att behöva skicka en springpojke genom ösregnet med en handskriven lapp.

Men trots alla dessa framsteg fanns det en tradition som stod över allt annat – kortegen.

​

Varje år samlades teknisterna för att visa upp sina imponerande ingenjörskunskaper, och kortegen 1873 var inget undantag. Ångdrivna vagnar, komplexa mekaniska skapelser och fordon som såg ut att kunna trotsa fysikens lagar rullade fram genom Borås gator, till publikens jubel.

​

Det var denna storslagna händelse som en okänd teknist (ingen vet hans namn, men vissa påstår att han bar ovanligt välputsade Oxford-skor) bestämde sig för att föreviga med den senaste revolutionerande tekniken – fotografi.

​

Fotografen och hans uppdrag

Denne elev var en sann pionjär inom fotografi. Han hade nyligen införskaffat en av tidens mest avancerade kameror – en kolossal träkonstruktion som vägde mer än en genomsnittlig teknist och krävde minutiös precision vid varje exponering. Han visste att kortegen var en tradition som förtjänade att bevaras för framtida generationer.

Hans mål var enkelt men storslaget: Att ta den första fotografiska dokumentationen av kortegen en bild som skulle gå till historien.

​

Han ställde upp sitt kamerastativ på bron över Viskan – den perfekta utsiktspunkten. Härifrån skulle han fånga hela spektaklet. Han hade noggrant beräknat ljusinsläpp, exponeringslängd och vinkel. Han hade förberett allt.

​

Han höjde kameran.

​

Skarpt fokus. Perfekt ljus. Fingret på avtryckaren.

​

Men det var just då som ödet ingrep.

​

Djupt försjunken i kamerans sökarruta, helt uppslukad av att fånga kortegen i all dess prakt, glömde han fullständigt att han själv också var en fysisk varelse i rummet.

​​​

Hans ovanligt välputsade Oxford-skor gjorde precis vad de var designade för, de gled friktionsfritt mot det hala träunderlaget på bron.

​

Hans kropp lutade bakåt. Hans armar flaxade vilt i ett desperat försök att återfå balansen.

​

Men det var för sent.

​

I en dramatisk slow-motion-sekvens, som enligt vittnen tog minst tio sekunder att utspela sig, föll han bakåt över broräcket – kameran pressad mot bröstet, skorna fortfarande skinande blanka, och rakt ner i Viskan.

​​

Kortegen stannade. Publiken stirrade ner i vattnet. En anka, som råkat simma förbi just i det ögonblicket, såg synnerligen skeptisk ut. Och sedan – bröt jublet ut.

Teknisterna skrattade, folk applåderade, och ryktet om eleven som offrade sig för fotografins konst spreds genom hela skolan.

​

Den sista bilden

När han senare kravlade sig upp på land, genomdränkt men fortfarande med kameran i ett fast grepp, torkade han av linsen och granskade den sista bilden han tagit innan sitt fall.

Var det kortegen?

Var det en episk vy över skolans stolthet?

Nej.

Det var en bild av en extremt förvirrad anka, som stirrade rakt in i kameran, som om den försökte förstå vad som just hade hänt.

Och så föddes Teknis Amatör Fotografer (T.A.F) – en förening med ett enda syfte: Att föreviga Teknis historia.

Och om det verkligen hände? Ingen vet säkert.

Men varje gång kortegen rullar genom staden och en kamera höjs i luften, påminns vi om legenden.

​

//

​

Andre Bardaxi ordförande T.A.F 2023-2025

​

​

​

​